Skrivterapi & psykisk ohälsa

Skrivterapi & psykisk ohälsa

Hej! Idag hade jag en massa saker att skriva om egentligen…

Jag är med i rätt många grupper på facebook, särskilt en hel del om barn med särskilda behov. Ett antal av dom grupperna är baserade i USA.

Där var en förälder som hade problem med sitt barn, berättade att hon ”spanked him, grounded him and know I don’t know what else to do but pray”.

Jag reagerade lite och svarade på att du kanske borde sluta ”spank your child”.

Det var inte så poppis och jag var fördömande och blev utslängd ur gruppen för att jag kritiserade mammans sätt att uppfostra sitt barn. Men mer om det en senare dag… Har inte riktigt kommit på hur jag ska beskriva hela förloppet..

Inlägget idag handlar om skrivterapi och psykisk ohälsa och är skrivet av Jessica Hjert Flood.

Själva skrivterapin är väl egentligen mer tänkt mot de lite större åldrarna men jag tänker att mycket av det hon säger kan vara bra att ha med sig även med de små som är mindre skrivkunniga.

Har ni frågor till Jessica så säg till mig så vidarebefordrar jag dom, alternativt gå in på hennes hemsida och skicka ett mail.

Skrivandet räddade mitt liv

Jessica heter jag och driver företaget nestorforlag.se Målet med mitt företag är att bryta tabut kring psykisk ohälsa.För fem år sedan fick jag diagnosen ADHD och generaliserat ångestsyndrom. Men problemen började självklart långt innan jag fick min diagnos och störst var problemen i min barn- ungdom.

Enkelt förklarat har jag har växt upp med ett stort svart hål i min mage, ett hål fyllt med rädsla, smärta och sorg utan att veta varför. Jag var ett barn, visste inget annat och trodde att det var så här man skulle må. Jag hade ingen att prata med och dök det mot all förmodan upp någon fick jag inte ett enda ord ur min mun.

Jag lärde mig att skriva ner mina tankar

Jag lärde mig att skriva ganska snabbt. Jag skrev låtar, dikter berättelser, men framförallt skrev jag dagböcker. Min första dagbok skrev jag som sju åring och när jag läser dem idag blir jag fortfarande förvånad över hur mycket smärta och sorg som kan finnas i ett barn som inte har ett enda faktiskt bekymmer.

Jag fortsatte att skriva under hela min uppväxt och under mitt skrivbord har jag en hel låda fylld av mitt forna liv. Även om skrivandet alltid tagit stor plats var det först för några år sedan som jag förstod hur skrivandet haft en terapuetisk inverkan. Jag kunde rent av känna lättnaden när min penna fördes mot pappret.

Jag är idag glad att jag hittade det sättet men samtidigt ledsen för att ingen visade mig den vägen och förklarade för mig hur viktigt det var.

Vi behöver hjälpa våra barn

Möjligheten att finnas där, att hjälpa barn och ungdomar är idag inte alltid lika stor som vi önskar. För att få en kontakt kan den i värsta fall behöva initieras av vuxna, du kan behöva vänta månader eller så kanske de har svårt att bygga tillit och överhuvudtaget prata. Många barn bär på sorg och smärta, vissa bär så stora problem att rösten inte räcker till och där kan skrivandet vara en god hjälp.

Att skriva kan hjälpa dem att sätta ord på sina tankar och känslor, det släpper ut instängda trauman och låter dem ta makt över sin situation. Jag är säker på att skrivandet räddade mitt liv. Pennan fanns alltid där för mig när ingen vuxen gjorde det. Jag vill idag sprida kunskapen om skrivandet som terapi. Det är ett effektivt och billigt sätt som även kan användas i akuta stunder.

Enligt min åsikt behöver vi lära våra barn och ungdomar hur man tar hand om sig själv när man har det jobbigt eller mår som sämst, för det är ofta inget vi pratar om. Barn och ungdomars problem kan många gånger kännas tyngre än vuxnas då de ofta står maktlösa i sin situation. De har inte alltid kunskap eller färdigheten att lösa sina egna problem.

Skrivtips

Det finns flera sätt att använda skrivandet som verktyg men ett enkelt sätt att börja är genom att lära barnet att skriva ner sina drömmar. Vad fantiserar barnet om, hur ser det ut, hur känns det? Försök att få ner både tankar och känslor. Man kan sedan vid ett annat tillfälle be personen skriva ner något den tänker mycket på (kan vara både positivt eller negativt), och vid ett tredje tillfälle något den är orolig för. Be barnet reflektera om hur hen känner och mår efteråt. Hur känns det i kroppen efter att barnet skrivit, hur känns det i tankarna? Känns det någon skillnad att skriva om positiva eller negativa känslor/händelser eller tankar?

För att skriva om svåra saker behöver barnet vägledning och stöttning och det är inget jag rekommenderar personer att göra själva men jag tycker absolut alla har rätt att informeras om skrivandets funktion (oavsett ålder) och att det enligt forskningen fungerar terapuetiskt. Informera barnet om att man inte behöver ha några hemligheter för ett papper och en penna. Skriver man ner något man inte vill berätta för någon så kan man efteråt riva pappret i bitar, spola ner det i toaletten eller gömma undan det. Det viktiga är att få ut orden ur din kropp. Vi behöver vara medvetna om att även små barn kan bära på stora problem. Att skriva kan hjälpa barnet att formulera sina ord och vara ett första steg till att sedan våga prata.

 
Bästa hälsningar Jessica 
-Psykisk ohälsa i fokus

Related posts:

Stäng meny
EnglishSvenska