Yrkesstolthet – eller kanske rentav feghet?

Jag har klurat på det här inlägget ett tag och har egentligen inte riktigt kunnat få fram en vettig formulering för att få fram min tankar om det här. Jag tycker dock det är rätt så viktigt så jag ger det ett försök…

Det här är någonting som har gnagt lite i mig de senaste åren och som egentligen är väldigt återkommande på alla olika nivåer. Från förskola till högstadiet.

Kan vi inte diskutera yrkesstolthet och att våga stå för det man gör – eller kanske bristen på det.

Hur kan vi ens diskutera yrkesstatus när vi själva bidrar till att sänka den?

För att förtydliga och jämföra – lek med tanken vi diskuterar läkare istället och fundera över följande situation –

Patient kommer till läkaren med ryggproblem, efter noggrann undersökningar och tester så skriver läkaren ut sjukgymnastik och smärtstillande.

Dagen efter får läkaren besök av en anhörig till patienten som inte alls tycker om varken sjukgymnastik eller det här läkemedlet och kräver därför att läkaren ska ändra både diagnos och behandling.

Så läkaren väljer därför att istället skicka patienten på operation.

Låter det här troligt? Nä… Testa att byta ut scenariot mot en skolsituation.. Vad hade hänt då?

Tänk över alla situationer där vi som pedagoger vet om att det vi gör är bra och förenligt med både läroplan och alla andra eventuella dokument vi är menade att följa.

Vad gör vi när vi inte har medhåll från anhöriga – jo, vi backar och kryper in i ett litet hörn och sen slutar vi med det vi börjat med för att anhöriga eller någon annan inte tycker det vi gör är rätt.  Varför?

Just det här med anhörigperspektiv har jag ju faktiskt nämnt här – det går lite in i varandra.

Personer som jobbar i skola, förskola och på fritidshem är utbildade för just det ändåmålet och har kunskap och en plan med det som görs.

Vårt yrke ska vila på en vetenskaplig grund och det finns, hoppas jag, en anledning till att man studerar på en högskola i över tre år.

Är inte den här utbildningen och erfarenheten värt någonting?

Jag tycker det är dags för pedagoger att plocka fram lite yrkesstolthet och självförtroende och stå upp för det man gör.

Hänvisa till läroplan – hänvisa till forskning – hänvisa till dina studier och din legitimation.

Använd er kunskap och förklara för de som inte har kunskapen att där finns anledningar till att ni gör som ni gör i en viss situation. Förklara och utbilda och tro på er själv.

Att utbilda anhöriga må kanske inte ingå i ert jobb,

men jobbet blir så många gånger enklare om man inte hela tiden gör allt man kan för att göra alla andra nöjda. Fokusera på barnet – utefter din kompetens och kunskap.

Utbildningen finns av en anledning.

När vi ändrar vårt förhållningssätt eller utbildningssätt utefter utomståendes synpunkter tappar vi vår status och vårt förtroende.

 

Related posts: