Retorik – språkbruk & status?

Finns där yrken som strävar efter att ha högre status som släpper igenom information till ”kunder” med stavfel, särskrivningar eller andra fel?

Att yrkets och verksamhetens status behöver förbättras och förhöjas är väl någonting som ofta uttrycks inom den pedagogiska sfären. Fina titlar och långa utbildningar för att höja statusen.

Ett par exempel:

Förskola istället för dagis

Förskollärare istället för dagisfröken

Lärare i fritidshem istället för fritidspedagog

Osv osv..

Min fundering är följande:

Hur påverkar material som skickas ut från skola, förskola & fritids med tveksamt eller till och med dåligt språkbruk (särskrivningar, uppenbara stavfel och dylikt).

&

Dåligt ”designat” material rent grafiskt (suddiga bilder, användandet av material som är upphovsrättsskyddat) verksamhetens och yrkets status?

Motarbetar vi oss själva och vår jakt på yrkesstatus genom att inte lägga energi och tid på att skicka ut ordentligt och genomarbetat material till vårdnadshavare?

Jag tänker på allt från veckobrev till lappar om utvecklingssamtal och inbjudan till diverse aktiviteter?

Borde information och kommunikationsteknik med fokus på korrekt material och språkhantering utgöra en större del av lärarutbildningarna?

 

Related posts: