Kritik – att hjälpa eller stjälpa

Kritik – att hjälpa eller stjälpa

Vi kan väl alla enas om att kritik bör vara uppskattat och är i grund och botten någonting som är till för att främja verksamheter och vara utvecklande?

Men är all kritik bra?

– Svar nej! All kritik är inte bra.

Ponera att du kör bil. Du kommer fram till ett stoppljus och stoppljuset visar grönt – alltså kör du.

Från andra sidan kommer en annan bil och kör rakt ut i vägen och hinner precis stanna. Föraren hoppar ut och kritiserar dig för att du kört ut när hans stoppljus visade grönt.

Är kritiken mot dig befogad eller borde kritiken riktas mot ansvarig för trafikljusen?

Lite extremt exempel men ni förstår var jag är på väg?

Kritik kan inte ( i 99% av alla fall) bli konstruktiv om den inte riktas mot rätt person eller instans och icke-konstruktiv kritik gynnar ingen.

Ett exempel som jag reagerade över tidigare idag är en förälder som kritiserade att skolan berättade att efter ett visst klockslag fanns ingen känd personal tillgänglig.

Personen efterfrågade att skolan borde beordra ordinarie personal att stanna över och täcke upp för bortfall. – Jag hade synpunkten på att om ordinarie personal alltid måste stanna kvar ökar arbetsbelastningen och antagligen sjukskrivningarna vilket leder till en ond spiral där ingen känd personal finns kvar. Problemet i det här fallet var att utbildad personal inte fanns att tillgå överhuvudtaget vilket medfar att arbetsgivaren inte har mer val än att erbjuda icke-utbildad personal.

Det är, enligt mig, ett typexempel på icke-konstruktiv kritik.

Problematiken ligger enligt mig till stor del på att de flesta offentliga verksamheter svarar inför väldigt många andra instanser och därför inte kan erbjuda de ”enkla” lösningar som utomstående kanske ser som självklara.

Att därför istället inleda en diskussion med huvudmannen om hur den här situationen uppstår och ta upp problemet med rätt person bidrar till en kommunikation med rätt person som förhoppningvis har befogenhet att ta ett beslut och man kan därmed undvika den irritation som lätt kan uppstå.

Vårdnadshavare som är irriterade på pedagoger för att krav inte uppfylls och pedagoger som blir irriterande för att det inte går att uppfylla krav utifrån de förutsättningarna man har.

Att bli kritiserad för någonting man inte kan påverka kan vara det mest demoraliserande och lustsläckande som finns.

 

Exakt samma situation gäller mellan kollegor och mellan pedagog – arbetslagsledare  osv.

Vad jag egentligen vill ha sagt med det här –

kritisera gärna, men kritisera rätt person på rätt sätt.

icke-konstruktiv kritik leder tyvärr oftast bara till irritation. Jag vill därför uppmana till dialog istället för monolog i de här situationerna.

 

 

 

Related posts:

Stäng meny
EnglishSvenska