Idag läste jag igenom förskolebrevet.. Det är ett bra ämne att diskutera men jag tycker att det måste diskuteras på rätt sätt.

Vi har alla olika perspektiv på det här och det angår oss alla. Har ni inte läst det så gör det.

Jag är helt med på många av punkterna men också rätt kritisk mot en del av punkterna.

Inledningen på förskolebrevet är följande;

”Sexuellt utnyttjande av barn är ett allvarligt samhälls­problem i Sverige idag. Lågt räknat blir tre barn i varje klass sexuellt utnyttjade* – det vill säga tio procent av befolkningen. Det här är en mycket oroväckande utveckling som tillåtits eskalera eftersom tröskeln för sexualförbrytare är för låg.”

Det är statistik som jag är rädd lätt kan tas ur sitt sammanhang. Statistiken säger inte att tio procent av befolkningen har varit med om sexuella övergrepp i förskolan, den säger att tio procent av befolkningen har varit med om sexuella övergrepp som barn.

Om det har hänt i förskolan, skolan, av nära anhöriga i hemmet, av okända eller under en fritidsaktivitet eller sport står osagt.

Jag är rädd att den lätt tolkas som vart tionde barn i förskolan är utsatt.

När media bevakar övergrepp i förskolan och trycker artiklar och löpsedlar, får all personal inom förskolan ögon på sig?

Är det någon speciell grupp som får ögonen på sig och går till jobb i veckor efteråt med klumpar i magen  av rädsla för vad vårdnadshavare och kollegor tänker om en? Retorisk fråga.. Det finns en grupp som får ögonen på sig, vilket det är känns underförstått.

 

Jag är enormt glad över att det uppmärksammas och flera punkter är helt underbara. Där är att läsa om dokumenteringsaspekt där både barn och vårdnadshavare ska ge sitt medgivande. Den här punkten berörde jag i det här inlägget om omsorgsetik och dokumentation och det är jag helt med på, underbar ide!

En öppen-dörr-policy är bra men också enligt mig lite kränkande mot barnens integritet. Barn har rätt att få vara ensamma. Barn har rätt att få gå undan utan vara ständigt bevakade. Jag tycker den biten motsäger sig självt även om syftet är gott.

En annan punkt, att endast ordinarie personal ska få byta blöja, hjälpa barnen på toaletten, ha vilostunder eller vara ensamma med barngruppen.

Hur är det bättre och tryggare för barnen med en fast anställd personal som jobbat där i två veckor jämfört med en vikarie som funnits i huset i kanske ett år?

Extremfall men ni förstår förhoppningsvis min tankegång.

 

Fokusera på värdegrund med barnen, diskutera om vad som är rätt eller fel.

Ha ett öppet klimat med barnen och diskutera saker, sätt namn på saker och prata om saker!

Men elda inte på mot en redan utsatt minoritet bland pedagogerna.

När jag sökte runt på facebook efter förskola igår hittade jag en grupp som hette följande:

VI ÄR RÄDDA OM VÅRA BARN, NEJ TILL MÄN I FÖRSKOLAN. – hur tror ni personer som lutar åt det tankesättet uppfattar förskolebrevet?