Barnpedagogik

Om barn, förskola och pedagogik

Kategori: Skola&förskola (Sida 1 av 2)

Två tips till chefer och beslutsfattare – och till alla andra

Verksamhetsutveckling tycker jag är viktigt – att personalen mår bra likaså.

Jag vill tro att där finns ett tydligt samband mellan välmående personal och välmående barn – det är jag inte ensam om hoppas jag? Än viktigare – mår personalen dåligt så ökar chansen att barnen mår dåligt.

Tips nummer ett – där kanske mer mot er pedagoger men det är nog inte fel överlag.

Det här handlar om retorik och attityd och filmen kommer från Kjell Dahlin på popretorik.se. Jag föreslår att ni kollar och lyssnar ordentligt på filmen.

Känner du igen dig? Kan varmt rekommendera även resten av hans material som finns på youtube, där finns en hel del tankeställare.

Tips nummer två – det är mestadels till beslutsfattare men det är någonting jag själv känner är viktigt med tanke på sjukskrivningstal och liknande inom branschen.

Hållbar vardag handlar om att sträva efter att kunna kombinera arbete och privatliv på ett sätt som gör att vardagen – inklusive jobbet – är någonting man inte ska behöva ta ledigt ifrån.

Kolla gärna filmen och kika in på Hållbar Vardag!

 

Jag tänker såhär – mår pedagogerna bra så mår barnen bra, mår barnen bra så mår pedagogerna bra? Investera i personalen – investera i barnen.

Tänker jag fel?

 

Sinnesrum

//Inlägget innehåller affiliatelänkar //

 

Jag hittade en liten kort artikel angående sinnesrum som jag skrev på en av mina föregående arbetsplatser. 

Den är lite omarbetat men i helhet är det ungefär detsamma. Märk väl att texten är var skriven med syfte övertala dåvarande chef att satsa på ett sinnesrum – därav en mindre opartisk ställning.

Jag tänker att kuber är relativt vanligt förekommande, man kanske kan använda en kub som ett provisoriskt sinnesrum?

 

Anledningar till varför jag tycker att ett sinnesrum är en bra investering:

  • Stressförebyggande
  • Barn med särskilda behov som kan ha stor nytta av sinnesstimulans
  • Tillgång för hela huset
  • Hjälper oss att uppfylla vårt uppdrag enligt läroplanen – mer om det längre ner.
  • Det är en engångskostnad som jag tror kan betala igen sig genom lugnare barngrupper och eventuellt ett  mindre behov av framtida resurser.
  • Bra marknadsföring för förskolan
  • Hjälper oss att arbeta efter barnkonventionen genom erbjuda alla barn rätt till återhämtning och vila

 

Ylva Elineby skrev en artikel 2015 om barn och stress som jag känner passar bra in här.

Från artikeln Stress – Det finns en gräns för vad barn tål; (Ylva Elineby, Spec. Ped, Förskollärare och författare)  (http://www.alltforforaldrar.se/artikel/stress-det-finns-en-gr%C3%A4ns-f%C3%B6r-vad-barn-t%C3%A5l)

” Ylva har kontakt med några förskolor, som har tagit de nya problemen på allvar. De försöker medvetet att skapa så kallade sinnesrum på sina avdelningar. Det handlar om små rum, målade och inredda som andliga oaser i en annars kryllande barnverksamhet. Dit kan barnen gå när de vill vara i stillhet, ligga på en mjuk madrass, lyssna på lugn musik, se ljusspel över väggarna och få kontakt med sig själv. De yngre barnen får sällskap av en vuxen, de äldre kan gå dit själva. Men alla vet precis vad som gäller när man kliver in i detta rum. Tystnad, lugn och avkoppling.

Det finns barn, berättar Ylva, som inte kan slappna av i sinnesrummet. De lever i ett ständigt påslag och kan inte gå ner i varv. Det är de barn som ständigt tar av sin energireserv. Men dessa barn måste tränas och ledas till lugnet inom sig. Man får ta ett steg i taget. En minut första gången. Två minuter nästa gång och så vidare tills barnet kan ligga på madrassen och slappna av. När en förälder hämtar sitt barn, besöker de gärna sinnesrummet tillsammans innan de går hem. Ett fantastiskt sätt att mötas och slappna av efter en arbetsdag.”

 

Tankar och förskolans uppdrag

Sinnesrum används oftast som terapi för personer inom NPF-spekrat – t.ex. autism eller ADHD/ADD. Det används för att stimulera sinnena och ge en känsla av lugn och avslappning.  

Artikel 31 i barnkonventionen säger följande:

Varje barn har rätt till lek, vila och fritid”

Att kunna erbjuda alla barn inte bara en utbildning och lek utan även möjlighet till vila och återhämtning oberoende av dess hemförhållanden känns för mig som någonting självklart. Ett sinnesrum tror jag kan ge den möjligheten.

I läroplanen kapitel 1 under förskolans värdegrund och uppdrag står det bl.a. att verksamheten ska präglas av omsorg och individens välbefinnande och utveckling. Där står även att verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt. Där står även att förskolan ska erbjuda en i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd dagsrytm och miljö. Såväl omvårdnad som vila och andra aktiviteter ska vägas samman på ett balanserat sätt.

Min tanke med ett sinnesrum är att hjälpa förskolan att uppfylla vårt uppdrag som är beskrivit i läroplanen. Att man med hjälp av ett sinnesrum ska kunna erbjuda våra nuvarande och framtida barn en chans till vila och återhämtning, tillfällig eller varaktig sinnesstimulering och en bra miljö för återhämtning och reflektion.

Ett sinnesrum är dock ingenting som behöver vara avdelningsknytet, rummet ska kunna vara en tillgång för hela förskolan. 

Det finns olika sorters sinnesrum beroende på vilka sinnen man ska stimulera. 

Användning

Tanken är att kunna använda rummet som en tillgång till de barn som behöver hjälp och träning att slappna av och varva ner. Förslagsvis kan rummet utnyttjas när vi har avslappningsövningar och vila för att hjälpa de barnen som har svårt för att delta i den vanliga vilan. Målet ska som alltid vara att arbeta på ett sådant sätt att barnet ska kunna återgå och vara med när den övriga barngruppen har vila. Eftersom vi stora delar av dagen arbetar med en stor barngrupp känns det som ett viktigt inslag att vid tillfälle kunna gå undan med ett eller flera barn som man känner är i behov av en lugnare aktivitet än det övriga gruppen gör vid tillfället.

Vår tanke är dels att det kommer gynna den enskilda individen då vi får möjlighet att anpassa verksamheten efter barnets behov, dels tror vi att det kommer gynna i gruppen i sin helhet och på sikt skapa en lugnare och tryggare barngrupp och verksamhet.

Finns inte budgeten så går det att pyssla ihop en del av sakerna eller liknande saker ifrån saker som redan finns i verksamheten. Finns budgeten och man tycker det är någonting att satsa på (vilket jag tycker) så finns där en del förslag här under.

Www.komikapp.se har färdiga sinnesrum och delar till det.

Annars är det mesta av det här delar som går att inhandla lite överallt, beror på avtal och liknande.

Cdon.com har en del och lekmer har en del. Tror även att coolstuff har en hel del också, dock lite dyrare…

Förslag på sinnesstimulerande saker och ungefärlig kostnad.

Syn
Plasmalampa, ca 100-400 kr
Lavalampa, ca 300 kr
Lysstavar, ca 50-200 kr
LED-slinga, ca 200-600 kr
Black Light-lampa, ca 100 kr
Fiberoptisk lampa, ca 400-800 kr

Lukt
Eterisk olja, ca 100 kr
Doftljus, ca 25-100 kr
Potpourri, ca 100 kr

Hörsel
Naturljud, ex skogsljud eller regnoväder, ca 100-200 kr
Klassisk musik, ca 100-200 kr
Speldosor för barn (med låg volym), ca 200-500 kr
Regnrör, ca 150-300 kr

Känsel
Texturbok gjord av olika sorters tyg, ca 200-300 kr
Olika sorters mindre ”bollar”, t.ex. taggig, mjuk, sand-, vatten- och risfylld, ca 30-100 kr
Gymboll, ca 100 kr
Sackosäck, ca 200-400 kr

 

Fidget spinners – igen

//Innehåller affiliatelänkar //

 

Om vi nu bortser från fidget spinners nytta som redskap för att fokusera (som jag skrev om här) – så hittade jag den här videon på youtube.

Om vi försöker plocka ner formuleringen att barn ska förstå hur enkel teknik fungerar så är väl magneter ett väldigt bra exempel på just enkel teknik? Och eftersom just fidget spinners verkar populärt just nu så varför inte utgå ifrån dom? Vi ska ju utgå ifrån barnens intresse – om inget annat så har vi kanske större chans att få barnen med oss?

Lite metall och magneter så kan man experimentera och få det att snurra av sig själv, magi va?

Det här går rätt bra med vanliga magneter som man har till kylskåpet men om man vill testa lite extra och få lite mer ”oomph” i det hela så kan man köpa lite starkare magneter. Coolstuff har sånna här bland annat.

 

Färgblandning

Till ett av våra senaste projekt på förskollärarutbildningen bestämde vi oss för att blanda färg. Inte riktigt som vanligt dock..

Just det här är någonting som går alldeles utmärkt att göra med barnen också – det enda som behövs är

  • Vatten
  • Färg
  • Någonting med lite smalare utblås, medicinspruta eller liknande. Vi var inne på apoteket och fick hämtat sprutor därifrån som passade perfekt, helt gratis.
  • En vas eller liknande, allra helst genomskinlig.

Resultatet blev såhär!

Varnar för lite sisådär kvalite.

(Tänk på att videon är efterbehandlad för effekter – slow-motion, baklänges och lite ändrade hastigheter)

Jag har använt mig av ett lite mer avancerat program, men mycket av effekterna kan ni göra i till exempel iMovie om ni har iPad

Använda den privata telefonen på arbetstid?

Nej nej nej, det kan man ju absolut inte göra tänker du kanske..

Jo, det kan man visst det tänker jag.

För att ringa privata samtal och skicka sms? För att slösurfa på facebook? Nä…

Men – 

  • För att medforska!
  • För att snabbt och smidigt googla det barnet frågar om
  • För att kunna dokumentera när det händer och inte efteråt
  • För att ringa till till kollegan som kanske är med en grupp längre bort

Det finns självklart fler saker. Vi kan ju bara börja nämna vr-glasögon och att få barn att virtuell vandra runt på platser dom aldrig hade fått se annars. Kan ni göra det med er avdelningstelefon? Finns där budget att köpa in det till alla? 

Argumenten mot brukar vara att det går precis lika bra att göra allt det här via jobbtelefonen. Jag håller inte med här.

Att jag och inte någon av mina kollegor har telefon just när det händer är inte säkert. Om jag då ska lämna barngruppen för att hämta telefonen så är ögonblicket jag ville fånga kanske över. Hur kan vi vara med barnen och medforska i stunden om vi behöver jaga rätt på verktyg för att göra det?

Fine! – Om all personal tilldelas vars en arbetstelefon med full tillgång till alla redskap och möjligheter som finns i dagens telefoner så absolut, då lämnar jag min privata i skåpet.

Vi förbjuder privata telefoner på arbetstid!

Nä. Förbud är inte riktigt min grej. Är det din?

Ja – där finns folk som inte kan sköta det.

Nej – det ska inte gå ut över alla andra som faktiskt använder det som ett redskap i sitt arbete.

Kollektiv bestraffning? – Jag trodde att vi var hyfsat eniga om att det inte var en bra grej. Eller?

 

Men det är ju osäkert att dokumentera med din privata telefon?

Är det? Dokumentation har jag förövrigt skrivit om här – läs gärna!

Min telefon

  • Pin-kod
  • Siffer-kod
  • Fingertrycksavläsare
  • Allt dokumentation in i Google docs med två-faktor authorisation som sedan raderas från telefonen.
  • I min ficka

Jobbtelefonen

  • Ingen pin-kod (eller en pin-kod som står utskriven någonstans)
  • Ligger oftast framme någonstans
  • Ingen sifferkod eller annat

 

Så – vilken telefon är säkrast att dokumentera på? På riktigt?

Och som sagt ja, där finns folk som missköter det men då är det kanske en ide att ta det med berörd person och i så fall förbjuda just den personen från att använda sin telefon.

Jag hade kunnat räkna upp ett tiotal saker jag använder min privata telefon till på arbetstid som gynnar verksamheten. Och om jag ska vara ärlig så hade jag nog sagt upp mig från min befintliga arbetsplats om det hade införts ett förbud.

Jag menar – ska vi verkligen kunna allt? Är det inte bättre att vi har chans att ta reda på saker vi inte vet så vi kan svara barnet som frågar?

Förresten – på tal om tekniska verktyg – missade ni inlägget om fidget spinners och fidget cubes igår så kika in och läs det här! 

 

 

Fidget spinners & fidget cubes – forskning?

// Inlägget innehåller Affilliatelänkar //

 

Jag tänkte att vi skulle diskutera fidget spinners.

För er som har missat totalt så är det en form av leksak som man får att snurra för att sedan låta den ”spinna” mellan tummen och pekfingret.

Jag antar att ingen har missat den enormt stora hypen och alla diskussionerna angående både spinners och cubes som råder just nu. Båda marknadsförs väldigt ofta som hjälpmedel till barn med särskilda behov, oftast adhd-add och autism.

Insåg att lite närmre introduktion kunde vara bra –

Fidghet cubes och spinners marknadsförs ofta som redskap åt barn med särskilda behov för att ha någonting att pilla med. Enligt förespråkare så bidrar användandet av dom till att hålla fokus på rätt saker och inte glida iväg.

Största kritiken mot dom vad jag har hört bottnar i att redskapen oftast används som leksaker istället för pedagogiska hjälpmedel och att fokus förflyttas delvis eller helt ifrån uppgiften. Även att andra personer kan förlora fokus eftersom fokus hamnar på den som har en cube eller spinner. Särskilda behov i det här fallet är ofta fokuserat på ADD, ADHD, autism och andra behov som är kopplat till NPF-spektrat. Jag vill nog påstå att även personer med HSP (högkänslighet) kan vara en intressant målgrupp om produkten fungerar som påstått.

Jag antar att ingen har missat den enormt stora hypen och alla diskussionerna angående både spinners och cubes som råder just nu. Båda marknadsförs väldigt ofta som hjälpmedel till barn med särskilda behov, oftast adhd-add och autism.

Jag gillar inte riktigt att bara gå all in på påståenden utan att ha någon form av fakta i ryggen och bestämde mig därför för att försöka få fram så mycket information och förhoppningsvis forskning som skulle kunna stödja eller motbevisa dessa påståenden.

Det lyckades jag inte sådär överdrivet bra med.

Svensk forskning på ämnet är i princip obefintlig, dock finns där en del amerikansk forskning som berör ämnet.

Dr. Andrew Adesman på Cohen Children’s Medical Center nämner att just spinners kan verka mer distraherande än hjälpande eftersom den kräver visuellt fokus för att kunna fungera optimalt. Han nämner bland annat här i en artikel om fidgetspinners att dom kan fungera bättre om de används som någon form av belöning efter en fullföljd aktivitet.

Många skolor i U.S.A har nu börjat förbjuda dom eftersom dom tar fokus från uppgifterna. Mycket av kritiken bottnar i att dom behöver ett visuellt fokus för att fungera optimalt.

Här nämns bland annat att det finns bättre alternativ – bland annat fidget cube. Skillnaden på den och en spinner är att en cube inte behöver något visuellt fokus utan man kan helt enkelt bara ”pilla” med den.

Övervägande forskning pekar dock mot att det mest använd bara vapnet för att hjälpa till och öka koncentrationsförmågan är fysisk aktivitet.

Klickar man på bilden eller länkarna under hamnar ni på respektive produktsida om det är så att man vill veta mer eller köpa någon av dom.

Fidget spinner  –  Fidget Cube

fidget cube med blå knapparfidget spinner grå

Jag vet att wish och liknande har men jag ställer mig lite tvivlande till säkerhetstänket när man använder saker som är gjorda för att vara så billiga som möjligt.

Nu är det inte alltid en möjlighet och jag tror att en fidget cube absolut kan vara en bra idé, dock ställer jag mig faktiskt lite mer tveksam till användandet av spinners som ett redskap. En eventuellt belöning och sysselsättning vid tid som inte behöver användas till uppgifter känns lite mer lockande då ens primära fokus kan tillägnas den.

Man kan faktiskt göra rätt fräcka och pedagogiska saker med dom också – det skrev jag om här – fidget spinners och magneter!

Vad tycker ni? Förbjuda – använda – ignorera?

Religion & okunskap i förskolan & skolan

“Ignorance, the root and stem of every evil.” – Plato

Det vi inte vet skrämmer oss.

Fördomar grundar och hat grundar sig allt som oftast i rädsla. Rädsla för det okända.

Det bästa sättet att överkomma den rädslan är således att få kunskap.

Genom att plocka bort all form av religion i förskolan får barnen enbart intryck av den religion som finns i deras närmiljö och därav ökar vi risken för fördomar och konflikter i senare skeden av livet. Genom att utbilda om och diskutera olika religioner ger vi barnen verktyg att hantera olikheter och kan skapa förståelse för hur andra medmänniskor tänker.

Diskussioner angående religion blir ofta väldigt snabbt infekterade och väldigt hätska, oberoende av forum eller plats.

För att kunna hålla diskussionen på en rimlig nivå tror jag att det kan vara av intresse att inta ett väldigt normkritiskt förhållningssätt.

Jag tror dock att diskussionen egentligen är större än religion, diskussionen handlar i grund och botten om rädsla för det okända och inför andra kulturer och traditioner.

Läroplanen säger att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar –

förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra och förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning.

Hur kan vi lära barnen att ta hänsyn till och visa förståelse för någonting dom inte vet någonting om?

Kunskap är makt – och vi som pedagoger har ett ansvar att i den mån vi kan ge barnen möjlighet att förstå andra människors agerande och handlingar.

Ett exempel är Ramadan – eller julafton

Att helt enkelt acceptera och förstå varför människor väljer att avstå från mat är orimligt och svårt för inte bara barn utan även för vuxna.

Men har man kunskapen om varför Ramadan finns och varför människorna fastar är det också lättare att acceptera och förhoppningsvis förstå det.

Ett annat exempel är julafton. För helt allvarligt – hur konstigt är det inte att vi firar någons födelse med en jultomte som kommer på en släde framförd av flygande renar och delar ut paket? Är man inte uppväxt med traditionen är det helt enkelt en väldigt konstig tradition.

 

Allt är konstigt – ingenting är konstigt

Om någonting är orimligt eller verkar konstigt är det till allra största delen antagligen baserat på att vi inte har kunskap om det. Vet vi varför någonting händer eller varför någon gör som den gör har vi också en chans att kunna förstå dess agerande.

Så – om okunnighet och ignorans är roten till allt elakt

då borde kunskap och nyfikenhet vara roten till allt gott?

Det här gäller ju för all sorts okunskap, inte bara religion.

 

 

 

Skrivterapi & psykisk ohälsa

Hej! Idag hade jag en massa saker att skriva om egentligen…

Jag är med i rätt många grupper på facebook, särskilt en hel del om barn med särskilda behov. Ett antal av dom grupperna är baserade i USA.

Där var en förälder som hade problem med sitt barn, berättade att hon ”spanked him, grounded him and know I don’t know what else to do but pray”.

Jag reagerade lite och svarade på att du kanske borde sluta ”spank your child”.

Det var inte så poppis och jag var fördömande och blev utslängd ur gruppen för att jag kritiserade mammans sätt att uppfostra sitt barn. Men mer om det en senare dag… Har inte riktigt kommit på hur jag ska beskriva hela förloppet..

Inlägget idag handlar om skrivterapi och psykisk ohälsa och är skrivet av Jessica Hjert Flood.

Själva skrivterapin är väl egentligen mer tänkt mot de lite större åldrarna men jag tänker att mycket av det hon säger kan vara bra att ha med sig även med de små som är mindre skrivkunniga.

Har ni frågor till Jessica så säg till mig så vidarebefordrar jag dom, alternativt gå in på hennes hemsida och skicka ett mail.

Skrivandet räddade mitt liv

Jessica heter jag och driver företaget nestorforlag.se Målet med mitt företag är att bryta tabut kring psykisk ohälsa.För fem år sedan fick jag diagnosen ADHD och generaliserat ångestsyndrom. Men problemen började självklart långt innan jag fick min diagnos och störst var problemen i min barn- ungdom.

Enkelt förklarat har jag har växt upp med ett stort svart hål i min mage, ett hål fyllt med rädsla, smärta och sorg utan att veta varför. Jag var ett barn, visste inget annat och trodde att det var så här man skulle må. Jag hade ingen att prata med och dök det mot all förmodan upp någon fick jag inte ett enda ord ur min mun.

Jag lärde mig att skriva ner mina tankar

Jag lärde mig att skriva ganska snabbt. Jag skrev låtar, dikter berättelser, men framförallt skrev jag dagböcker. Min första dagbok skrev jag som sju åring och när jag läser dem idag blir jag fortfarande förvånad över hur mycket smärta och sorg som kan finnas i ett barn som inte har ett enda faktiskt bekymmer.

Jag fortsatte att skriva under hela min uppväxt och under mitt skrivbord har jag en hel låda fylld av mitt forna liv. Även om skrivandet alltid tagit stor plats var det först för några år sedan som jag förstod hur skrivandet haft en terapuetisk inverkan. Jag kunde rent av känna lättnaden när min penna fördes mot pappret.

Jag är idag glad att jag hittade det sättet men samtidigt ledsen för att ingen visade mig den vägen och förklarade för mig hur viktigt det var.

Vi behöver hjälpa våra barn

Möjligheten att finnas där, att hjälpa barn och ungdomar är idag inte alltid lika stor som vi önskar. För att få en kontakt kan den i värsta fall behöva initieras av vuxna, du kan behöva vänta månader eller så kanske de har svårt att bygga tillit och överhuvudtaget prata. Många barn bär på sorg och smärta, vissa bär så stora problem att rösten inte räcker till och där kan skrivandet vara en god hjälp.

Att skriva kan hjälpa dem att sätta ord på sina tankar och känslor, det släpper ut instängda trauman och låter dem ta makt över sin situation. Jag är säker på att skrivandet räddade mitt liv. Pennan fanns alltid där för mig när ingen vuxen gjorde det. Jag vill idag sprida kunskapen om skrivandet som terapi. Det är ett effektivt och billigt sätt som även kan användas i akuta stunder.

Enligt min åsikt behöver vi lära våra barn och ungdomar hur man tar hand om sig själv när man har det jobbigt eller mår som sämst, för det är ofta inget vi pratar om. Barn och ungdomars problem kan många gånger kännas tyngre än vuxnas då de ofta står maktlösa i sin situation. De har inte alltid kunskap eller färdigheten att lösa sina egna problem.

Skrivtips

Det finns flera sätt att använda skrivandet som verktyg men ett enkelt sätt att börja är genom att lära barnet att skriva ner sina drömmar. Vad fantiserar barnet om, hur ser det ut, hur känns det? Försök att få ner både tankar och känslor. Man kan sedan vid ett annat tillfälle be personen skriva ner något den tänker mycket på (kan vara både positivt eller negativt), och vid ett tredje tillfälle något den är orolig för. Be barnet reflektera om hur hen känner och mår efteråt. Hur känns det i kroppen efter att barnet skrivit, hur känns det i tankarna? Känns det någon skillnad att skriva om positiva eller negativa känslor/händelser eller tankar?

För att skriva om svåra saker behöver barnet vägledning och stöttning och det är inget jag rekommenderar personer att göra själva men jag tycker absolut alla har rätt att informeras om skrivandets funktion (oavsett ålder) och att det enligt forskningen fungerar terapuetiskt. Informera barnet om att man inte behöver ha några hemligheter för ett papper och en penna. Skriver man ner något man inte vill berätta för någon så kan man efteråt riva pappret i bitar, spola ner det i toaletten eller gömma undan det. Det viktiga är att få ut orden ur din kropp. Vi behöver vara medvetna om att även små barn kan bära på stora problem. Att skriva kan hjälpa barnet att formulera sina ord och vara ett första steg till att sedan våga prata.

 
Bästa hälsningar Jessica 
-Psykisk ohälsa i fokus

Se individen i verksamheten

Finns det någonting som din kollega är bättre än dig på  – då hoppas jag att din kollega utför den arbetsuppgiften.

Barn är unika, det tror jag att vi har konstaterat nu. Så är även vi pedagoger.

Vi är, av olika anledningar, olika och har därför olika kompetenser och styrkor. Vi har även olika intressen och frågor som vi brinner för.

Någonting jag har upplevt och reagerat väldigt starkt över i olika verksamheter är arbetslagets och chefernas brist på att se och utnyttja kompetensen hos den enskilda pedagogen.

Finns det en pedagog som är extremt bra på musik, låt då den pedagogen hålla i musiksamlingar och andra musikaktiviteter.

Finns där en pedagog som är totalt omusikalisk, som verkligen vägrar att sjunga, låt då hen ”slippa” ha musikaktiviteterna. Hen kanske är extremt bra på motorik och idrott, låt då hen använda den kunskapen och kompetensen i verksamheten.

Låt pedagoger göra det just den pedagogen är bra på.

Jag har varit med om alldeles för många tillfällen då en pedagog har fått göra något hen varken har kompetens eller intresse för enbart för att chefen tycker att hen borde lära sig det.

Varför då inte utnyttja de kompetenser som finns? Sätt ihop arbetslag utifrån intresse och kompetens, låt pedagogerna komplettera varandra.

Det är ingen som vinner på att en pedagog med noll intresse av t.ex. datorer ska skriva in någonting på datorn som tar hen två timmar när det finns en arbetskollega som gör det på en halvtimme.

Grattis, där försvann precis en och en halv timmes pedagogisk värdefull tid som kunde spenderats i barngrupp eller på något hen är bra på.

Med det sagt, använder du alla dina kompetenser i din arbetsroll?

Får du lov att utnyttja din kapacitet till fullo?

Bästa gratis hemsidorna för förskola & skola Uppdaterad!

Det är rätt dumt att uppfinna hjulet igen, det kan nog de flesta av oss hålla med om.

Att komma på nya aktiviteter och nya övningar flera gånger per läsår slösar bara tid, speciellt när det du vill göra ofta redan finns planerat och klart att bara hämta hem och använda.

I listan tänkte jag dela med mig på tips på sidor där jag ofta vänder mig för att hitta information eller material att arbeta med för både förskola, skola och fritidshemmet. Det mesta, om inte allt, i listan är även gratis och fritt att använda.

  • Lektion.se – Jättebra sida hela vägen från förskolan upp till gymnasiet.

Här finns allt från tipspromenader och tips på leklådor till rim & matteövningar. Oftast kopplat till relevanta styrdokument med bra planering. Här finns även flanosagor och liknande.

Största nackdelen är man måste skapa ett konto för att utnyttja sidan, dock går det rätt snabbt och funkar bra efter det.

Tips och tricks, inlägg om hur man gör isklot med ballonger, alfabetsmallar och färgläggningar och tips på aktiviteter och pyssel!

  • Lektionsbanken – Liknande lektion.se men med lite mindre material, dock lite bättre strukturerat.

Här finns övningar uppdelade efter läroplansmålen med klara kopplingar. Inte bara till barnen utan även till pedagoger finns här en del tips att ta del av. Bland annat mallar för hur man gör egna QR-koder, observationsmallar och mallar för den pedagogiska dokumentationen.

  • Gratisiskolan – massor med tips på material för förskola och skola.

Även här finns bra kopplingar till läroplan och bra ämnesindelningar, från förskola till högstadiet. Allt från nedladdningsbara pdf-filer till filmer att kolla på med barnen.

Två liknande sidor som båda oftast fyller sin funktion. Brukar vara populärt att trycka ut när barnens intresse väcks på något speciellt område – gå in på sidan, sök efter det du vill ha och skriv ut målarbilderna! Här finns även prick – prick övningar.

  • Folkhälsan.fi – lite otippad men här finns massvis av bra material och övningar.

Bland annat finns där ett par riktigt bra avslappningsövningar som är just anpassade efter barn.

  • Google – vet du inte riktigt vad du letar efter så Googla det.

Vi pedagoger är inte allvetare och kan inte veta allting. Då kan det vara skönt att faktiskt kunna svara på barnens frågor ändå. Sök på det du vill veta så kommer du förhoppningsvis hitta någonting. Försök bara vara nog med källkritiken, allt som står på internet är faktiskt inte sant.

  • Youtube – en oas av idéer och tips på saker.

Det mesta finns på youtube. Allt från dansövningar som barnen kan följa till videor på hur man gör olika pysselsak. Alla pedagoger är inte lika pyssliga av sig. Därför kan man faktiskt låta någon annan visa hur man gör någonting. Då får även barnen en chans att själv använda de digitala hjälpmedel som finns genom att själv pausa, spola tillbaka och spola fram. Sök och du skall finna.

Efter lite feedback kan jag även komplettera listan med följande:

Följande har jag inte full koll på, det här tips från andra pedagoger!

Pinterest – 

Experimentskafferiet.se

Lekarkivet.se

Krokotak.com

Artprojectsforkids.org

Skapligtenkelt.se

skolplus.se

https://www.majema.se/prova-pa/bonusmaterial

Och självklart, Fröken Sophias undervisningstips på facebook.

Har du förslag på andra sidor som har bra material eller tips som går att använda inom skolan eller förskolan? Lägg gärna en kommentar så kollar jag upp och uppdaterar listan!

 

 

 

 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén