Barnpedagogik

Om barn, förskola och pedagogik

Kategori: Fysisk miljö

Sinnesrum

//Inlägget innehåller affiliatelänkar //

 

Jag hittade en liten kort artikel angående sinnesrum som jag skrev på en av mina föregående arbetsplatser. 

Den är lite omarbetat men i helhet är det ungefär detsamma. Märk väl att texten är var skriven med syfte övertala dåvarande chef att satsa på ett sinnesrum – därav en mindre opartisk ställning.

Jag tänker att kuber är relativt vanligt förekommande, man kanske kan använda en kub som ett provisoriskt sinnesrum?

 

Anledningar till varför jag tycker att ett sinnesrum är en bra investering:

  • Stressförebyggande
  • Barn med särskilda behov som kan ha stor nytta av sinnesstimulans
  • Tillgång för hela huset
  • Hjälper oss att uppfylla vårt uppdrag enligt läroplanen – mer om det längre ner.
  • Det är en engångskostnad som jag tror kan betala igen sig genom lugnare barngrupper och eventuellt ett  mindre behov av framtida resurser.
  • Bra marknadsföring för förskolan
  • Hjälper oss att arbeta efter barnkonventionen genom erbjuda alla barn rätt till återhämtning och vila

 

Ylva Elineby skrev en artikel 2015 om barn och stress som jag känner passar bra in här.

Från artikeln Stress – Det finns en gräns för vad barn tål; (Ylva Elineby, Spec. Ped, Förskollärare och författare)  (http://www.alltforforaldrar.se/artikel/stress-det-finns-en-gr%C3%A4ns-f%C3%B6r-vad-barn-t%C3%A5l)

” Ylva har kontakt med några förskolor, som har tagit de nya problemen på allvar. De försöker medvetet att skapa så kallade sinnesrum på sina avdelningar. Det handlar om små rum, målade och inredda som andliga oaser i en annars kryllande barnverksamhet. Dit kan barnen gå när de vill vara i stillhet, ligga på en mjuk madrass, lyssna på lugn musik, se ljusspel över väggarna och få kontakt med sig själv. De yngre barnen får sällskap av en vuxen, de äldre kan gå dit själva. Men alla vet precis vad som gäller när man kliver in i detta rum. Tystnad, lugn och avkoppling.

Det finns barn, berättar Ylva, som inte kan slappna av i sinnesrummet. De lever i ett ständigt påslag och kan inte gå ner i varv. Det är de barn som ständigt tar av sin energireserv. Men dessa barn måste tränas och ledas till lugnet inom sig. Man får ta ett steg i taget. En minut första gången. Två minuter nästa gång och så vidare tills barnet kan ligga på madrassen och slappna av. När en förälder hämtar sitt barn, besöker de gärna sinnesrummet tillsammans innan de går hem. Ett fantastiskt sätt att mötas och slappna av efter en arbetsdag.”

 

Tankar och förskolans uppdrag

Sinnesrum används oftast som terapi för personer inom NPF-spekrat – t.ex. autism eller ADHD/ADD. Det används för att stimulera sinnena och ge en känsla av lugn och avslappning.  

Artikel 31 i barnkonventionen säger följande:

Varje barn har rätt till lek, vila och fritid”

Att kunna erbjuda alla barn inte bara en utbildning och lek utan även möjlighet till vila och återhämtning oberoende av dess hemförhållanden känns för mig som någonting självklart. Ett sinnesrum tror jag kan ge den möjligheten.

I läroplanen kapitel 1 under förskolans värdegrund och uppdrag står det bl.a. att verksamheten ska präglas av omsorg och individens välbefinnande och utveckling. Där står även att verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt. Där står även att förskolan ska erbjuda en i förhållande till deras ålder och vistelsetid väl avvägd dagsrytm och miljö. Såväl omvårdnad som vila och andra aktiviteter ska vägas samman på ett balanserat sätt.

Min tanke med ett sinnesrum är att hjälpa förskolan att uppfylla vårt uppdrag som är beskrivit i läroplanen. Att man med hjälp av ett sinnesrum ska kunna erbjuda våra nuvarande och framtida barn en chans till vila och återhämtning, tillfällig eller varaktig sinnesstimulering och en bra miljö för återhämtning och reflektion.

Ett sinnesrum är dock ingenting som behöver vara avdelningsknytet, rummet ska kunna vara en tillgång för hela förskolan. 

Det finns olika sorters sinnesrum beroende på vilka sinnen man ska stimulera. 

Användning

Tanken är att kunna använda rummet som en tillgång till de barn som behöver hjälp och träning att slappna av och varva ner. Förslagsvis kan rummet utnyttjas när vi har avslappningsövningar och vila för att hjälpa de barnen som har svårt för att delta i den vanliga vilan. Målet ska som alltid vara att arbeta på ett sådant sätt att barnet ska kunna återgå och vara med när den övriga barngruppen har vila. Eftersom vi stora delar av dagen arbetar med en stor barngrupp känns det som ett viktigt inslag att vid tillfälle kunna gå undan med ett eller flera barn som man känner är i behov av en lugnare aktivitet än det övriga gruppen gör vid tillfället.

Vår tanke är dels att det kommer gynna den enskilda individen då vi får möjlighet att anpassa verksamheten efter barnets behov, dels tror vi att det kommer gynna i gruppen i sin helhet och på sikt skapa en lugnare och tryggare barngrupp och verksamhet.

Finns inte budgeten så går det att pyssla ihop en del av sakerna eller liknande saker ifrån saker som redan finns i verksamheten. Finns budgeten och man tycker det är någonting att satsa på (vilket jag tycker) så finns där en del förslag här under.

Www.komikapp.se har färdiga sinnesrum och delar till det.

Annars är det mesta av det här delar som går att inhandla lite överallt, beror på avtal och liknande.

Cdon.com har en del och lekmer har en del. Tror även att coolstuff har en hel del också, dock lite dyrare…

Förslag på sinnesstimulerande saker och ungefärlig kostnad.

Syn
Plasmalampa, ca 100-400 kr
Lavalampa, ca 300 kr
Lysstavar, ca 50-200 kr
LED-slinga, ca 200-600 kr
Black Light-lampa, ca 100 kr
Fiberoptisk lampa, ca 400-800 kr

Lukt
Eterisk olja, ca 100 kr
Doftljus, ca 25-100 kr
Potpourri, ca 100 kr

Hörsel
Naturljud, ex skogsljud eller regnoväder, ca 100-200 kr
Klassisk musik, ca 100-200 kr
Speldosor för barn (med låg volym), ca 200-500 kr
Regnrör, ca 150-300 kr

Känsel
Texturbok gjord av olika sorters tyg, ca 200-300 kr
Olika sorters mindre ”bollar”, t.ex. taggig, mjuk, sand-, vatten- och risfylld, ca 30-100 kr
Gymboll, ca 100 kr
Sackosäck, ca 200-400 kr

 

Genus i praktiken – vi är individer

Genus i förskolan och skolan, ständigt diskuterat och delvis polariserat.

Genus är svårt, genus är komplicerat. Både för personal och barn.

Fysiska skillnader finns mellan könen och kommer antagligen alltid att finnas.

För att diskutera frågor om kön och identitet krävs egentligen solklara definitioner på vad ett kön och vad en identitet är. De definitionerna är i följande tankegång dock irrelevanta.

Jag tänker såhär:

Hur bemöter vi de individer vi träffar?

Utgår vi ifrån att personen i fråga besitter ett visst kön och därefter vissa kompetenser eller utgår vi ifrån att det helt enkelt är en unik individ?

Om vi utgår ifrån att varje människa vi möter är en helt unik individ och därför besitter helt unika egenskaper som hen har tillförskaffat sig genom sin sociala och fysiska omgivning utefter sina egna förutsättningar så är vi en bra bit på vägen.

Om en flicka leker med dockor och en pojke leker med bilar så är det för att intresset finns. Leker flickan med bilar och pojken med dockor så är det för att intresset finns där.

Det vi kan göra är att inte medvetet styra aktiviteter eller en fysisk miljö mot könsinriktade uppdelningar.

Blanda och låt barnen ta del av det som barnet vill. Sätt barnets nyfikenhet i fokus!

Nu hoppar jag diskussionen angående huruvida man säger att något är fint eller inte och säger faktiskt att något är fint, både till min dotter och till min son.

Därav hade jag, oberoende av om det är en pojke eller en flicka som kommer till förskolan med ett klädesplagg det tycker är fint sagt exakt samma sak till hen.

När vi aktivt gör skillnad på kön för att inte göra skillnad på kön så tycker jag vi tappar bort fokus på barnet som individ.

Vi är alla, inklusive barnen, inklusive pedagoger och inklusive föräldrar helt unika individer.

Vi är inte vårt kön, vi är en helt egen människa, stor som liten.

Till mitt arbetsmiljöombud

Hej!

Jag arbetar från 06.00 till 17.00 nästan varje veckodag. Det är jag och femton andra uppdelade tre rum, ibland får vi gå ut.

Vi har precis fått nya dörrar och fönster på jobbet, nu ser man in överallt! Mina arbetskolleger och några andra som har varit här jättelänge kan se rakt in när jag har gjort mina behov.

Ibland, när vi har lunchrast så brukar jag och en arbetskollega gå iväg och sätta oss i ett hörn för att kunna varva ner lite, där fanns ett jättebra rum för det innan.

Den dörren bytte dom ut mot en glasdörr så nu gick det inte riktigt att vara ensam längre.

Jag var rätt trött efter första jobbpasset idag så jag försökte leta upp någonstans där jag kunde lägga mig och bara vila lite så att jag kunde slutföra dagens arbetsuppgifter. På mitt jobb är det inte riktigt accepterat att inte vara delaktig ibland, här ska man helst vara med. Jag hittade ingenstans, så jag la mig på soffan där mina arbetskollegor fortsatte att jobba högljutt runtomkring mig och försökte få mig att delta i arbetet igen.

Det värker lite i mitt huvud idag, vi är rätt många på jobbet idag och det skriks väldigt mycket, en av mina kollegor har för vana att puttas och slåss ibland också, men jag har vant mig, det är så han är.

Nu är klockan snart fem och jag får gå hem, jag hinner nog vila upp mig till imorgon.

 

Kan du tänka dig att jobba på en sån arbetsplats?

Så har våra barn det.

Det här är extremfall, det är menat att provocera en aning, men bitar av den här dagen är ständigt förekommande moment i ett barns dag lite beroende på ålder och om det gäller förskola eller skola.

Vad hade arbetsmiljöverket sagt?

Här under finns en del utdrag från arbetsmiljölagen och deras föreskrifter.

 

96 § Omklädningsrum ska vara skilda för män och kvinnor om de behöver använda rummen samtidigt. Detta gäller dock inte omklädningsrum som avses i 95 §, om det av något kön finns endast en arbetstagare. I sådant fall ska det ändå ordnas en lämplig plats för ombyte och klädförvaring för den arbetstagaren.

97 § I omklädningsrum ska det finnas tillräcklig plats för ombyte för det antal arbetstagare som hänvisas dit samtidigt. Det ska även finnas sittplatser för så många personer som normalt behö­ver sitta samtidigt. I eller nära omklädningsrum och andra klädutrymmen ska det finnas speglar i tillräckligt antal.

På arbetsställen ska det finnas tillräckligt antal toaletter för de arbetstagare som arbetar samtidigt.

103 § Toalettrummen ska vara tillräckligt stora och avskilda och ha låsbar dörr. I toalettrummet eller i anslutning till detta ska finnas en tvättplats. Toalettrum ska normalt inte stå i direkt förbindelse med matutrymme

Arbetstagare ska under matraster eller måltidsuppehåll kunna äta under tillfredsställande förhållanden. Det ska normalt ske i en personalrestaurang, en annan restaurang, ett matrum eller ett matutrymme. För den som genomgår utbildning godtas dock även andra lämpliga utrymmen.

Vilutrymme

107 § På arbetsställen ska det finnas eller vara lätt att ställa i ordning en lämplig vilplats för tillfällig vila, vid t.ex. illamående eller huvudvärk. Detta gäller dock inte där endast några få arbetstagare sysselsätts samtidigt. På större arbetsställen ska vilplatsen i regel inrymmas i ett särskilt vilrum.

108 § En vilplats ska vara bekväm, ostörd och ha sådan storlek att det går att vila liggande. Ett vilrum ska ha lämplig inredning och utrustning.

https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/ursprungs/ursprungsafs2009_2.pdf

https://www.av.se/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/lagar-och-regler-om-arbetsmiljo/arbetsmiljolagen/#1

Landningsrum i förskolan?

Förra terminen under min min förskollärarutbildning fick vi uppdraget att bygga en egen förskola utefter ett inkluderande tänk.

En helt egen förskola!

En drömuppgift! Att kunna bygga och klura ut rum och miljöer utan någon budgetbegränsning överhuvudtaget! Under tiden vi arbetade med vår förskola kom idén om ett ”landningsrum” och en stor rymlig hall upp.

En rymlig hall får väl ses som en självklarhet i teorin för att undvika trängsel och underlätta vid in och utgång men ett landningsrum är dock någonting jag har inte har hört talats om som begrepp innan även om jag tror att fenomenet faktiskt finns och används utan att man som pedagog vet om det.

landningsrum

Precis mellan hallen och det stora rummet syns ”landningsrummet”, rummet med en nalle och en soffa i. 

Tanken var ett rum mellan hallen och själva avdelningen / klassrummet där barnen kan få landa i verksamheten. Fokus här var på de barnen som behöver den biten extra omsorg på morgonen, som behöver ett mer bestämt bryt mellan hemmet och verksamheten.

Att få landa en stund

Idén till namnet landningsrum kom just från tanken att få landa i situationen.

Ett litet enkelt rum där barnet får sätta sig ner, med eller utan pedagog, och långsamt ta in alla intryck som verksamheten faktiskt består av. Det behöver inte handla om några långa stunder. Vissa barn behöver kanske en minut, vissa barn behöver kanske en kvart. Vissa barn behöver sitta själva och kunna andas ut mentalt förbereda sig samtidigt som vissa barn kanske helt enkelt bara behöver få sitta ner i lugn och ro med en pedagog och kanske läsa en kortare saga eller berättelse.

Tanken med landningsrummet var just att förbereda och låta intryck sakta sjunka in för att göra övergången så mjuk som möjligt för de barnen som behöver det och kan självklart även fungera vid hemgång.

Har ni någonting i er verksamhet idag som fungerar som landningsrum? Hade ni behövt ett landningsrum?

Är det här någonting som faktiskt verkar vettigt eller är det bara jag som är ute och cyklar?

Vill du ha koll på när här händer någonting nytt på sidan?

Kika in på Barnpedagogik på Facebook och håll dig uppdaterad!

 

 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén